Alva diskar. Förbereder middag. Hon hämtar 

och hon ger råd. Mitt under ett telefonsamtal 

låtsas hon lyssna samtidigt som hon skriver journal. 

Alva kan tyckas äldre men när natten klär sin 

dräkt runt sängen kan inte ens de tända värmeljusen 

gömma oss. Då värker minnena. Det finns förstås 

nätter då fokuset riktas utåt . I en behandling stämplas 

det som stress, måhända försvar. 

Alva trär sina drömmar på strån men gräver ner dem 

baklänges. I någon tid nu har hon titttat bekymrat mot 

himlen och ibland är det nära att hon ringer även om hon 

aldrig kommer våga. 

Alva har dansat färdigt men vet att hela livet handlar om 

att dansa.