Det finns en ömhet av frukter
i lågor för att landa i morgonskuggan,
växer genom fingrarna som natten har räknats.
en grönskande poesi
bryter himlen ovanför kronorna,
vilar på lutningen av taken
där du läser de förlorade meddelandena,
bokstavsmoln
hängda från ensamhetens grenar
och bygga sonetter av bränt trä,
tomrum, där själen livnär sig
med sex som dyker upp i ändarna
föraktad av dagar.
Kroppen ovanför luften gör uppror,
vänder de vita armarna av
ett varmt skum och
dyker upp i det huttrande gräset.
Jag somnar i värmen av denna frånvaro
vaknar fortfarande...en kort darrning
det är en hel vår!