min själs trasiga knotor
vrider sig kring molnen
och mina händer darrar
förmår ej längre att skriva -
mitt hjärta föder ingen poesi

och jag längtar tillbaka
till tiden då näsan sved
och livet pulserade i mina ådror

av tiden i ljus
finns bara ruiner kvar

nu är nätterna längre
och mina seniga fingrar
håller krampaktigt i varje cigg

i rädsla för att glöden ska dö