Skrämmande är den i sig,
spegelbilden framför mig.
Vill ej ta in att det är jag.

Den är trött och säger nej,
livet känns ej alls okej!
Fårat är vart anletsdrag.

Längtar till nåt annat som
jag bara kan drömma om.
Och ett vemod griper tag.

Något i mig viskar: Kom!
Lämna det som finns bakom.
Följ bara ditt hjärtas slag.

Blicken tittar tomt på mig,
hela magen knyter sig...
Tungt är varje andetag.