Sista andetag
En svart sol går ner till vetebåtarna
i ett hav där så många planteras
glömda frön.
Det är en nästan öppen stig där
med armarna vidrörande
jordens märkliga stränder.
Det är en känsla som plötsligt är kort
att vara fröet till de liv som redan är födda
i andra hav, så ivrig efter den här drottningen
på det tomma bordet.
Några torrkvarnar vänder
i vattnets vibration finns en
sång medbrottsling intonerade av
tystnad, giftigt damm i
cyniska leenden när kvarnstenarna visar sig!
Båtarna följer stjärnfall
till gränderna där små munnar
tugga luften, se en
permanent månlandning
i varje gryning, utan några bestämda timmar
att hoppa över någon barriär,
slå ut på dagens ensamhet
med det oändliga av ingenting
som närmar sig eftermiddagssanden,
av ett nästan sista andetag!