Du går med trädens blindhet
och en doft av rå jord, överraskningen av
stigen är en kal sten,
en droppe dagg som lyfter dina bröst
med fåglars djärvhet;
de kombinerar med varandra för att projektera
i en naturlig likgiltighet, ler de
med unga människors skam.

Vägen är nu en förfader,
en forcerad kurva mittemot den räta linjen
i motsats till allt som distanserar dig
nästa gång och du är fortfarande på väg till ankomst!
Det finns en tvekan, en
bokstav ännu okänt
i alfabetet resa, att träffa henne...
är det som får dig att gå i blindhet!