Jag önskar att de inte gjorde mig illa
de kala grenarna, ett slag
känsla av flykt i interregnum
av klorofyll.
vattenmålningar till
tjockna i ramarna djupt
älskade, utan
nästan surrealistiska norrsken av
nya författarskap fallit från himlen.
vad jag gillade
finns bara i en
litet moln ogjort
på höjderna,
i järnkompressionen av
sten atomer,
det är en okontrollerad flygning
att klättra på en svala tills
till den glänsande spegeln av skuggor.
Just där, där den okroppsliga formen
det försvinner,
Jag nästan få en
rent lusttillstånd!