Jag satt och pissade i ett tydligen hemsökt hem.

Tänkte lite i lugn och ro när något svart
började komma emot mig uppifrån.

Kände något obehagligt,
jag tittade inte upp,
utan tittade i spegeln istället.

Och såg då något obeskrivligt svart
som ondskefullt skulle överfalla mig.

- - -

Då tittade jag bara upp
och blottade mina tatueringar
och skrek inombords på finska.

Kom bara!

Perkele!

Dig är jag inte rädd för!

- - -

Då försvann han.

Och visade sig icke mer.

- - -

Han kommer att dyka upp igen.

Men.

Den demonen vinner aldrig över mig.