Minnen bleknar för vart år,
men de lämnar alltid spår.
Hjärtan veknar när de får
sörja färdigt dem som går
och levt färdigt på vår jord.
Tomma stolar vid ett bord,
ekar tyst precis som ord...
när livsresan blivit gjord.

År försvinner, tiden går...
Jag ber om att vi mötas får
när också jag i graven går,
och för andra lämnat spår.
När min resa här är gjord,
och jag är nedsänkt i jord,
önskar jag att mina ord
talas runt ett middagsbord.