Ge mig skuggans lätthet!
Om färskheten av stenen
sticka upp huden, låt mig känna
rysningen;
överge mig inte i likgiltighetens sjö!

tårarna faller på mig
i denna mynning där ordet drunknar,
ångesten vilar i solen
av timmarna och mitt bröst vissnar
att ge efter för torrhet.

Lämna hoppets dörr på glänt,
kanske ett leende får plats
där de gömmer sig,
tystnaderna!