Ibland tänker jag
att det är farligare att veta
var jag kommer ifrån
vilket öde du har
och hur vi kommer vidare

än att vara blind
och döv
för viskningar om ett värde
utsett av uråldriga drakar
smidandes dödens svärd

eller vara tyst
i dödens lugna vagga
paralyserad av elden
som brinner i våra vener
tills istid är vår dåtid


eld och is ska i slutet
bliva du och jag
framtidens gåta,
dåtidens fördärv
och nutidens essens

så om slutet är ditt bränsle
för vilken drakar brinner
och isen fryser
varför låta ditt vetande
vara mitt tänkande?