Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Livet är inte vårt. Existensen är en universell kraft som tagit skepnad i olika former. Kärlek. Jag vill egentligen inte uttala känslorna, inte ens forma dem till tankar, risken för missförstånd växer med viljan att förklara..


Vi är.. Vi har..

 

 

Människor expanderar framför mina ögon när jag tittar för länge på dem. Förlåt mig. Du växte när jag vimsade fram likt berusad mellan kantstenar och nyfikna blickar från outforskade sinnen. Jag var inte beredd på den himmel som rymdes i dina drömmar. Inte redo att titta in i dockhuset av dina tankar, där rummen inreddes av dammiga möbler i ebenholts. Du var inte villig att öppna ett fönster för att släppa in solstrålar och vindar. Vi unga har mycket att lära.

 

 

*

 

 

Jag kände igen den när huden brände på kvällarna och doften av jasmin nådde mig på många meters avstånd. Den kom med värme och stilla vindar. Tusenskönorna bäddade madrasser i mjukgräset. Sommaren bjöd upp till njutbar dans och jag följde blundandes med i böljande rörelser.

Då mötte jag en man från Mexico. Han hade skärsår i händerna, djupa ögon och en mun utan tänder. Bar på en resväska, en elgitarr utan förstärkare och vin från kärlekens ö. Blicken avslöjade hans inre, utan fasader, och han bad om en stunds sällskap. Mitt hjärta lyssnade. Jag satte mig bredvid honom på en skinnsoffa ställd utanför mitt tegelhus. Där gestikulerade han vilt när han uttryckte sina tankar med korta konstpauser i varje mening. Vi drack av vinet han hällt i en pappersmugg från 7eleven. Han frågade "Har du älskat en man, i det svenska gräset, tidigt en sommarmorgon, då daggen pärlas?"


Jag log, men skakade på huvudet. Sa "de är knepiga, de i min ålder". Få i min generation har lärt sig att hitta känslan, för våra hjärtan sjunger klagosånger, utan ord och med stulen melodi. "Vi brister i tid" sa jag "och söker i förtvivlan."

 

Han berättade, att han älskat kvinnor från havskusten i Chile till Palomas parker. Han hade älskat och slarvat bort kärleken från åtta kvinnor. Men han visste. Ett musikstycke är vad som krävs, menade han, och knäppte fram Bésame Mucho på strängarna, en följd av vackra toner behövs i kärlekens språk. "Och du ska träffa någon som respekterar dig och som ger sitt hjärta. Han ska lyfta dig mot himlen till svindlande höjder på sina handflator!"

 

Jag glödde av hans värme. Han var gammal nu, söndertrasad av livet och ändå hävdade han stolt att det finns tid för honom att älska sönder en kvinna.

 

När jag skulle gå tappade han ord efter ord. Jag väntade med en ängels tålamod och betraktade hur hans energier lös igenom. Tårarna i ögonvrårna hittade inte ner, de tvekade, verkade stanna i de mörka ögonen för att glansen inte skulle försvinna. Han såg på mig och suckade dramatiskt flera gånger, ansträngde sig för att fort få ut något och den trasiga munnen lyckades till sist formulera "Får jag älska sönder dig, får jag gifta mig med dig?" Roat såg han svaret i min blick, blev dock inte besviken. "Hur kan du ha så mycket känsla i ögonen vid tjugotre års ålder?" Jag log tvekande mot honom och han log tillbaks, såg efter mig när jag gick.

 

 

*

 

 

Jag vet att vi har en magisk punkt. Mellan änglavingarna kan vi röra andras svagheter; gråten rinner mellan skulderbladen och stelnar som stearin. Bränner. Vi brinner. Men våra hjärtan lägger ut snaror och vågar själva inte gå någonstans. Jag har lovat att inte låta tiden ta på sig skulden.

 

Jag vet. Att leva i starka känslor, att befinna sig nära någon, det kan kännas förvirrande. För när vi är så nära man kan komma, snurrar kompassen vilset runt, runt. Men styrkan att våga växer med tid. Och misstag.

 

Jag tror dina nyanser passerade mig . Rädslan för att jag gick miste om dina sköra gensvar biter mig i minnet. Nu ser jag dig om natten i andras ögon och i mina drömmar. Jag begrep inte. Jag förstod dig inte. Om jag fick lov att förklara att jag känner för dig, skulle jag vilja le två sekunder extra in i dina ögon. För det är vad man ska göra i mellanrum som vi har. I tystnaden. Och vi talade speciellt om tystnader, just den som vi glömde bort att använda.

 

 

 

 

 

 




Prosa (Prosapoesi) av Marlene Anna Linnéa
Läst 1880 gånger
Publicerad 2006-08-07 16:28



Bookmark and Share


  Karin Andreasson
Fantastiskt!
2009-01-19

    Issand. VIP
det här är bara en för underbar text
2009-01-18

  Blodros
..ja..insiktsfullt..drömskt och med fullständig närvaro. hur går det ihop?
tror att du lever och lyckas fånga det med känslor i ord i dina texter...och det är magi det!!!
Du gör det så jäkla bra!
2008-12-21

    ej medlem längre
oj oj vad bra, vilken berättelse!!!! Magisk så nära man kan komma magin i livet tror jag, jag har varit på en liknande plats/möte/upplevelse.. Och hur kan du ha så mycket känsla i orden... Underbart att läsa.
2008-12-20

  Jean-Michel Orblin
instämmer
2008-12-19

  beam72
Såååå fantastiskt braaaaaaaaaaaa
ordmagi
2008-12-16

  Maria Zena Viklund
helt underbart skrivet!
2008-12-15

    livräddaren
hjälp vad bra denna var! satt och lyssnade på musik men den blev bara ett bakgrundsbrus när dina ord tog över.underbart!
2008-01-31

  Aisha VIP
"....jag vet att vi har en magisk punkt.....där kompassen snurrar runt, runt...."....en fantastisk text som uttycker något av det som jag hela tiden vet....men inte har lyckats formulera i ord....du kan....kram från Aisha
2007-01-16

  A.Q.S
Skriv mer sånt här! Det här måste vara bland det bästa jag någonsin sett på Internet. Det här är så bra! Kontrasten mellan den underliggande meningen och de faktiska orden är underbar! Riktigt bra jobbat! Jag kommer att hålla koll på dig.
2006-10-30

    ej medlem längre
Jag är imponerad.
2006-08-24

    Fiitore
wow helt tagen, fint.
2006-08-21

  Ali D VIP
Aaaaa du är tillbaks!

Vad säger man om texten?

Man ligger helt klart i lä iaf

Fortsätt skriv för Guds skull!
2006-08-17

  Bissen
Den här texten biter sig verkligen kvar i mig... Underbar!
2006-08-10

    Cronopio
Kanske är det för att jag är extra sentimental nu, efter att ha sett Cast Away med Tom Hanks. Kanske är det för att jag nu lyssnar på ett av världens vackraste musikstycken (Hummel Gets The Rockets från The Rock). Men faktum kvarstår: Du täljer ord med guldkniv och orden är av hårdaste diamant. Men de glittrar också, glittrar och berättar om de okränkbara sanningarna "vi unga" lever efter, och som ingen kan ta ifrån oss. Ibland kniper du tag i mitt hjärta och vägrar släppa innan mitt blod pulserar i takt med ditt.
2006-08-07

  Christer
den här texten innehåller så mycket
det gör det himla kul att läsa

""Vi brister i tid" sa jag "och söker i förtvivlan."

"risken för missförstånd växer med viljan att förklara.."

"gråten rinner mellan skulderbladen och stelnar som stearin. Bränner. Vi brinner"

det finns så många guldkorn...det finns ett sådant berättande
och på sitt sätt kan jag tycka att det är synd att texten är så mycket på en gång...saker har en tendens att skymmas lite av varandra
samtidigt gör det texten speciell


nu ska jag läsa den en gång till
2006-08-07

  Trubbel
jag har saknat dina texter :) gillar verkligen den här, ska bokmärka och läsa om flera gånger! särskilt sista stycket är så sjukt bra!
hoppas du haft en fin sommar :)
2006-08-07

  Dan Linder
jag älskar den här. Inspirerande, vibrerande. Det är din bästa hittills! Jag är grymt imponerad. Språket. Tonen. Dispositionen. Fan, det är en hel film här!
Solklar favvis.
2006-08-07
  > Nästa text
< Föregående

Marlene Anna Linnéa
Marlene Anna Linnéa