Vad hände med min förmåga
att hantera allt som sker?
Jag deltar och agerar
men varken hör eller ser.

Jag gör vad som förväntas,
varför känns det då så fel?
Jag känner mig som kulan
i ett gammalt flipperspel.

Som blinda möss vi springer
i vår jakt jakt på ljuv success.
Vår samtids alla normer
bryter ner oss utav stress.

Min fasad har jag polerat
så gott som jag förmår.
Men mitt inre krackelerar
och jag vill bryta detta spår:

Att inte jaga framgång
och meningslösa ting.
Nej, att åter se och höra
och känna allt omkring!

Innan det står TILT
och slutet det är här,
få lugn och ro i sinnet
och bli en lycklig proletär.