Aska

Jag ber er att vara tysta,

Salen, vi stängde dörrarna för länge sen och det drar kall luft från en glipa vid golvet.

En biosalong, en dröm att bli personen på scenen, andetagen

Frågor om saker och tings tillstånd formar en skog i mitt huvud.

Jag saknar ungdomens entusiasm, saknar elden som brann i tallarna, hur långa, ståtliga bergstoppar utgjorde den vackraste av horisonter.

Det fanns mycket att upptäcka och livet hade inte lärt mig att hata tisdagar.

Våra läppar möts i en flyktig kyss och jag är orolig att hon inte älskar mig längre, att hon älskar mig mindre för varje stund, dörren stängs igen.

Mina andetag går i en fast rytm: in genom näsan och ut genom munnen, varje utandning som lämnar mig försvinner ut i rummet och ut ned på gatan som lyser idag av gula löv.

Kaffet är slut, endast sump finns, endast min obeskrivliga känsla av skör ensamhet finns, vi är på väg hem igen från en helg av fest och glädje, kontrasterna är vassa och burdusa när de kastar omkull lilla mig.

Jag tror att det finns en lycka i ytlighet och idioti, för vem ska, vem kan egentligen säga till dig att du är en uttorkad Denniskorv, att du är en dum, liten idiot. Tänk att vara en lycklig idiot, din dumma idiot.

Folkhälsomyndigheten skrev precis att unga är mellan 18-29, ett år kvar av ungdom, vad kommer sen? Medelklassliv och konsumtion. Vi pratade om barn, vi pratar inte längre om att skaffa barn, vi bråkar om kvarglömda matlådor och grus på fiskbensparketten.

Hon har stängt dörren. Det finns en distans. Jag köper blommor och väntar på någon slags vändning. Men dörren är öppen och all min vidriga inre galla svämmar över.

Jag ber er att vara tysta,

Vi stängde dörrarna för länge sen.