Enkelhet i sin renaste form är allt jag letar efter. På alla fyra, skrikandes i min kudde, hopplösheten som långsamt kväver mig. Jag somnade och vaknade någonstans mitt i mellan, ensam, trånande och utsatt på en klippa. Kanten är vass men det är jag med. Tiden när jag försiktigt gick på tå kring dina skärvor av glas är borta. Såhär på sommaren så tänker jag ofta på alla versioner av den son funnits i mitt liv. Sommaren: 2008, 2009, 2019? Den där sommaren för fyra år sen när vi skulle flytta eller när jag skulle flytta fick jag senare veta. Mina åsikter och mina drömmar men aldrig våra. Du nickade och höll med men du ljög. Din konflikträdsla som skapade små vattendrag inom dig. Vattnet droppade in och du svämmade över. En flaska vin och konflikten tog du ut på lilla mig. Lilla mig med mina drömmar, mina drömmar. Utom dig av ilska förklarade du hopplösheten i sättet jag var på, mitt tal, min ovilja att förändras. Du grät och förbannade din mamma som om jag hade fött dig. Du övergav mig där i vår tredje andrahandslägenhet med 500 kronor på kontot. Du älskade att lyssna på träden, grannarna, vännerna, din syster men du lyssnade aldrig på mig. Jag bönade och bad om att du skulle följa med, gråten och desperationen, förnedringen som ett slag i magen. Jag ställde ultimatum. Vi flyttade eller det var jag som flyttade fick jag senare veta under alla dessa utbrott. De gångerna jag hade glömt att dammsuga i hörnen eller de gångerna du skämdes över min öppenhet. Du ville alltid att dina vändningar och din neurotiska läggning skulle stanna här och aldrig visas för världen. När du senare fick veta att någon annan visste om våra hemligheter så nickade du försiktigt med ett leende och var tyst. Men tystnaden bröts ofta efter några dagar, ibland månader. Med avsky och hat i blicken förklarade du hopplösheten i mitt sätt att vara, dina ögon vattniga, suddiga av promillehalten. ”Det går inte. Det går inte. Du förstår inte. Du kommer aldrig att förstå” och när jag av ren motståndskraft bekräftade din bild, för hur skulle jag någonsin kunna förstå varför du sa att du älskade mig men när du gång på gång förstörde mig? Jag kommer ihåg sommaren 2019 och jag vet att det var då du började förakta mig.