Nyklippt gräs och 10 grader,

vandrar längs magasinen nere vid sjön,

faller handlöst igen, igen och igen.

En kvinna talar i telefon och jag går förbi med uttorkade ögon,

hon får inte se mig, ingen får se mig.

Banarpsgatan är förgiftad av all trafik,

vart ska ni alla vilsna motorbarn?

Gamla sms från vår sista resa skapar ett stort hål,

inom mig gapar det stort och jag vet inte vem jag är, var jag är,

vem är jag?

Solen med sitt likbleka sken såhär när sommaren är död,

min ångest som jag bär med mig i all evighet och den bär,

jag med mig ned till sjön och det gamla pappersbruket.

Allt är förlorat, inget är vunnet, tvättstugan är bokad

och jag bryr mig inte längre om något.