under stormbyarna längs leden i okänt land
hamnar jag i vankelmod
bryderi och undran
inför stigkorsningens vägval
orosmoln rider grafithimlen
villrådig sätter jag mig på en ljungtuva fri från frost
ändlösa syns mig vidderna saknar minsta fingervisning vartåt jag ska styra stegen
det friskar i en häftig by molntäcket rämnar
en ränna solljus
strålkastare ifrån skyn
i samma nu
för jag ihop mina händer
flätar en vagga ett ankare kättingen blänker ända till
stigskälet framför mig
lyser upp den snåriga stigen
bländande snabbt stänger
himmelsullen igen solvägen
stunden blir åter grå
min andedräkt ut och in
i långa djupa tag
mitt i det ofattbart större
antar jag utmaningen
att följa