... att ge upp
och bryta ihop
för att sedan kunna
sig själv och andra unna
att få avnjuta 
ett tvättäkta misslyckat livsöde
som medger 
att man utan alltför dåligt samvete
väljer att överge
och så snabbt man bara förmår
se till att fly undan ...

... ett högriskbetonat laddat
potentiellt smittsamt flöde ...

Och snart är det ju vår
då naturen skjuter nya gröna skott
och lärkan sjunger högt i trädets topp ...

Då blir eftertanken ej lika svår
att undangömmas 
för att lättare kunna glömmas
och ge utrymme nog
för nya intressantare
och mer lovande möten
med någon som skänker nytt hopp
i takt med att bägare efter bägare tömmas ...

Men det är inte därför
jag vägrar att ge upp
och ej tillåter mig själv bryta ihop
oavsett ...

Tänker som så
att den glädjen
kommer jag ej
någonsin skänka
någon idiot
som är som dig ...

Och om jag 
mot all förmodan
någon gång så 
mot all förmodan ändå gör
vilket jag väl kanske gjort
i såväl smått som stort
genom åren lite då och då ...

... så låter jag dig
knappast få ta äran där för ...

Ty även om jag bryter ihop
och ger upp lite grann ibland
så finns det alltid någon ljusglimt
i något skrymsle och vrå
vilken bland alla goda minnen
stillsamt rofyllt och hoppingivande blänka
och får mig att lyssna till min intuition
vilken i varje sådan situation
sätter igång någonting 
som rör omkring 
bland mina sinnen
och får mig att åter tänka ...

Tänka på
allt jag sätter värde på
älskar och tycker om ...

Allt det där 
som får mig att orka
att mina tårar torka
för att åter kunna
mig själv få unna
att resa på mig igen
för att börja om ...

Så som jag gjort
i såväl smått som stort
så många gånger förut
när jag trott att allt varit slut ...

... gång på gång på gång ...




___________________________________
Tidigare publicerad här
Fri vers (Fri form) av Peter Stjerngrim 
Läst 315 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2013-02-11 12:51
men av någon förunderlig anledning är den inte
sökbar här trots att den finns i mitt arkiv ...
fler som upplevt detta fenomen?