Det ligger ett gasljus över stan ikväll,
molnen glider spindelvävstunna och låga över hustaken
och röster hörs från gatan;
Några stämmor når upp och smälter in i väven
av luft och tystnad.
Orden stannar på marken.
Har någon mätt upp ett lagom avstånd för att man inte ska kunna förstå vad som sägs ?
En bil kör förbi, den är på väg bort,
bakljusen sjunker in i mörkret och slocknar.
Svajig radiomusik hänger sig kvar
i ett stigande sorl,
som ett oväntat besök på en fest
som plötsligt tar slut.


Några toner fastnar i hjärtat.
Det räcker så.