Med eller utan dig
skulle vårt liv tillsammans ha varit minnen idag
imorgon och i övermorgon.
Livet är minnen.
Ingenting har försvunnit
som inte redan var borta.
Det som blivit kvar
är det som alltid funnits:
Jag och du.

Vi blev så lyckliga
vi kunde bli
utan hjälp.

Vi var ett vi.
Vi:n gör saker åt varandra
inte åt sig själva.
Du fick älska mig åt mig
och jag dig åt dig.

Lyckan bodde i mig
men jag letade aldrig där.

På den brunvissna kvisten
har ett litet skott kommit.
Det är en kärlek som inte kräver att vi älskar
och den livnär sig inte på minnen

….
Den är som ett slags poesi
där orden inte hör ihop.
De låter inte ens bra.
Men de hör dit
och gör hela dikten.