nära vardagen blir vägen
en delad ormtunga
i höstvirvlet betraktar
och huttrar jag tvekande
Instängd i det nynakna
medan min klotvärld
rör sig som vanligt
runt sin urgamla axel
ur min oros osäkerhet
fattas mig vidare vägval
när höstens spretande träd
står nyduschat nakna
vittnen om liv som lämnat
så småningomä
bortom snövit mark och stig
lurar längre fram längtan uppståndelse i födslovåndor
för lövknoppade ängslyckor
och vajande videung