Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lucerna immersed

 

 

 

Jag köpte framtiden för rosen-daler 

På marken låg dom små leende mjölktänderna kvar

Under Hårspännes-Fjärilarna som inte flög något mer 

 

Våra tårar var så hårda 

Ilskan  stockros-svart 

Vi är

Allt ni inte ser 

Bakom våran Trasade syn 

Ekar skriken mellan

Slöjor och flor 

 

I djupet av alla sprängda tårar 

Brister fördämningarna tillslut 

Vi är 

Bara nummer 

Som jag inte förstår 

Dom har jag aldrig kunnat räkna 

 

sekunderna om natten 

och dagarna innan jag dog 

Är det enda jag kan räkna

 

Jag framkallades negativ 

För att inte synas på dagen  

Osedd om natten drog jag trådarna ur pupporna som aldrig fick bli fjärilar 

 

Mina tårar trädde jag varsamt upp på radband 

Som förlåtelse 

 

Till puppornas kvidande 

När jag nystade ut deras skira drömmar och knypplade mardrömmarna till sorgeflor 

 

Jag blev uppfostrad av blunddockor 

När jag inte ville minnas vem jag var 

Lät jag dom ligga ner 

Skrattade åt deras oseende 

 

Det händer att jag Avundades dom fortfarande 

När linolium-mattan skaver in i min ryggrad 

Och taket skaver min stirrande syn 

 

Jag räknar tiden neråt 

Ur dom silkesmjuka hästsvansarna Glider fjärils-hårspännen ur

 

Jag plockar upp dom ibland 

Nu när pupporna är torkade och tomma 

 

på nätterna brinner himlen ner 

Men ingen dag ger vi upp 

Vi kommer se det om och om igen

 

i dom liggande blunddockorna skär jag ytliga skåror och sår förgätmigej 

 

Aldrig ska ni resa er 

 

Jag räknar decenium och timmarna som stannar mellan andetagen 

Sömlöst över oss ligger tids-skikten som en svepning 

 

Vi är Skriken

över mjölktänderna som inte längre ler 

 

det händer att jag tänker 

Att en dag händer det 

 

Från himlen regnar ljus ner

 

 

 




Fri vers (Fri form) av Skatflickan VIP
Läst 98 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2022-10-25 21:34



Bookmark and Share


  Örjan Noreheim VIP
Känslosamt. Gillar.
2022-11-07

  Peter G VIP
Du skriver onekligen i en helt egen tonart; den här är texten är både bångstyrig och vacker, barndomen som skaver, gör sig påmind, svårhanterad.
Jag gillar skarpt hur du hittar de vackraste formuleringar och dina avskalade bilder!
Texten känns delvis fragmentarisk men hålls ändå ihop bra hela vägen, den röda tråden är tydlig och dikten blir berättande.
En text som griper tag och som känns att läsa!
2022-11-06

  Bengt J Malmsten VIP
Dina poetiska uttryck gillar jag,
exempelvis "från himlen regnar ljus ner"
och "på nätterna brinner himlen ner" och "jag framkallades negativ".

Den här långa dikten består ju av ett okänt antal dikter. Lite lyxigt. Att få 10 dikter på en gång!!
2022-10-30

  Emanuel Sigridsson VIP
I min primära läsning är textens nav att växa ur något, barndomen. Titeln gör att detta något får dubbel betydelse. Varför inte perspektivet: en två sidig barndom, den faktiska och det lod som faller djupare ner. Och här ligger nedsänkt i något nära till hands. Ställer möjligen frågan: var kommer jag ifrån? Den frågan i min läsning ställs utanför den faktiska världen med blunddockor och mjölktänder.

DNA – problematiken finns även inbyggd i texten. Det som komplicerar är att texten också lutar sig mot datorns möjligheter. Till detta läggs icke seende. Viljan till icke seende. Kan kopplas till oviljan att växa: fjärilar skall inte bli fjärilar. Det skulle inte överraska mig om skatflickan är biolog. Textsubjeket tycks ibland skrämd över möjligheterna mellan koppling mellan RNA, DNA och det digitala (scenen: mellan golv och tak).

Men textens avslut säger emot detta. När jag vrider och vänder på det hela tycker jag att texten landar med samma problem som mellan fiktion och filosofi. Filosofi kan vara pedagogisk och skall vara, men fiktion inte.

Och här öppnar sig texten för omläsning. I något är jag fortfarande vilse.
2022-10-29

  Kajan VIP
Vid omläsningar klarnar bilderna, växer långsamt fram som ur ett framkallningsbad.
2022-10-28
  > Nästa text
< Föregående

Skatflickan
Skatflickan VIP