Vid strandkantens bortersta hörn.

Motsatser i möte,
Valen i skattat regnbågsljus.

Tusen sandkorn virvlar stigar
upp till solen, Smälter skratt, smittar sött
Glasspölen som växer vit i sanden

Blickar bleknar, blandas blått
där vi står

spolas våra fotspår bort

vid vattenbrynets rörelse
Två nakna författare står stilla kvar

nersjunkna i sanden

Därborta en vallgrav, runt toppen av

en vulkan, vidunderliga vägar gräver barnet

snäckskal, sjögräs, sjöhäst-tömmar, liten hand flaggar fred med handuks-tyg

formar snurrar släpper, ser

miljontals sandkorn flyger!

flyktig skatt, stoffet av ett slott, yrla virlar singlar ner som ett drömstoff  till mörkrets botten av en nyupphälld  kaffekopp

möter mun, blick, salt, slick

nu går vi hem. städa rent. plockar upp. lämnar inga spår

fyra fötter. författade. händer skapade, hjärtat, minnet. Barnasinnet, skoskav och sandiga tår

historien, himmelen, havet, barnet springer hissnande skrattande ifrån en våg, visar långnäsa och ropar i glädje "Du kan inte nåå'

hur långt nådde vi idag? Vi tömde skorna.

och tiden? 

och tankarna vi aldrig tänkte klart

 och fantasierna vi lämnade kvar

för vad finns imorgon? och hur små är vi om vi jämför oss med sand?

fyra fötter i vattenbrynet lämnar inga spår

En liten och en stor håller hand