Jag söker Melodier.

Kommer alltid tillbaka till Albinoni,
Till mamma.
Till min fjärils-prinsessa. Nätter när barnen låg skavfötters i en kåsa. Och dom vuxna flög nakna.
Batikvingar fladdrande i natten, och röken ringlade sej kring kropparna. Gjorde verkligheten suddig
ögonblick som fäste nya stjärnor på himlen
och Allt var så skört, så skört

spetsarna och dom tunga Kläderna du köpte på Dramatens utförsäljning
oljeMålningarn som aldrig verkade torka och Mina små händer som ville dra sej igenom den tjocka färgen på dom stora dukarna

Relationerna. Männen. Riddarna. Dräparna.
Ep-anfallen på köksgolvet och det vita skummet som blev rött.
Lyckan. Så liten och fladdrig.

Lyckan kommer. Lyckan går, nej flög, Lyckan flög iväg.
Tron. Jag tror. Att den förvann

Jag räddade humlor på somrarna, dom som ramlat ner på vattenytan I den stora regnvatten-tunnan. Jag Bäddade, med nyponros-blad i tändsticksaskar
och blåste varsamt på dom små pälsiga kropparna. Ett litet ben som höjde sej mot mej, en sista rörelse. jag skrev ner allt i den svarta boken. Rörelse-mönster. Antal. Liv och död. 
Spelade sånger. Grieg för dom döda

Tiden är ett oknytt. Tiden tar slut När man ligger i en tändsticksask.

Många ville rädda dej. Det är nog så när man är så väldigt vacker. Så väldigt flyktig, Och Så väldigt skör.

Jag räddade faktiskt
Inte så värst många humlor. Faktiskt Bara några stycken.

Min mamma dog.

Druknade inom sej själv. Stesolid och kronvodka . männen stog i ring kring henne. Förgyllde sina tårar till rikedomar dom inte släppte ifrån sej, och skrev krångliga dikter om hennes innersta, svävande väsen. Utbytte filosofiska tankar, om någon dom aldrig kunnat fånga men varit så väldigt väldigt nära.

Så fick även min mamma plats i en liten tändsticksask. Fick bli en ny stjärnbild och en alldeles speciell, skör känsla i hjärtat.

Jag besöker er ofta. Mamma och Lilla L.

Där, där jag känner er i mitt innersta. Där i skogen, vid vattnet.
Sätter mej stilla på klipphällen. Drar min hand längst tiden

i sprickan växer Tuvstarr