Vid bänken hon stod
med ett förkläde och log
Ett leende jag inte sett förut.
Ett liv kan skönjas
Erfarenheter,
en känsla av hemma.
För några månader sedan
En helt annan femma.
Då,
oro efter flykt.
En oro för vad livet skall bli av.
En oro för nära.
En oro för kära.
Men nu.
Skratt och sång.
Kanske en mask.
Kanske en ärlig glädje.
Men ljuvlig att se vilket som.
Hon skrattar med nyvunna vänner.
Hon lyser som solen
När hon får använda sina händer
och skapa något nytt.
Ett liv.
Som påminner
Om det hon tvingas flytt.