Du såg ut som blommorna hemma.
Inte döda men inte heller riktigt levande.
Lite ledsen, lite chockad, lite vilsen.
Men som solen går upp och ned,
gick du motsatt riktning.
Mot molnen, mot månen, mot stjärnorna.
Som blommorna hemma.
När de var nya.
Groende, sökandes efter ljuset. stolta
med ansiktet uppåt
letandes efter solen.
Eller som ett groende frö.
Kämpar för att ta dig ut och nås av solens värme och ljus.
Växer dig stark i mörkret,
Jag ser dig
Jag hör dig
Jag känner med dig.
Du har något med dig.
Jag inte kan förstår.
Bara intresserat lyssna och ta emot.
Inte som med blommorna hemma.