Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag glömde att minnas... Om det någonsin hänt


Em

 

 

 

 

Hon frågade mej aldrig något annat än vilken färg mina ögon hade Just nu 

 

En gång för länge sen 

Hade hon vänt blicken inåt 

För att se vilken färg insidan bar

Hon öppnade aldrig ögonen igen 

 

Em

bar platser

Riktiga

När verkligheten inte var nog 

Hennes slutna ögon såg mer än alla andras 

 

Jag stog framför spegeln 

Naken 

Det finns inga minnen kvar som berättar att det verkligen har hänt 

Men hon såg alla ärren 

 

Em

som viskade med sina fingrar Så skört 

 

Långsamt 

 

Längst andetagens skiljerum 

Tills hon besatt min värld 

Och långsamt öppnade nya 

 

Em

Som slickade svadan                           girigt 

Som det egendomligaste av väsen 

 

Stormade hon mitt hesa Till sitt eget värmda ur-sinne

 

När jag bad dej att inte lämna nått utav mej kvar

Gjorde smaken av varandras andetag 

Oss skimrande 

 

Hela

 

Så förunderlig är den fantasin 

Jag kanske trodde på 

 

Att besvaras 

Där i ljuset 

Av ögonens sällsamma färg 

 

Just då           På Den sköraste skiljelinjen 

Blev vi blanksteg emellan världar

När jag såg insidans färg

 

Inom                              mej                          är du

 

Svikten                                    För vad jag förmår 

 

På gränssnittet       

 

                         

                          Faller jag svävat

 




Fri vers (Fri form) av Skatflickan VIP
Läst 106 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2022-11-04 20:34



Bookmark and Share


  Foohexa
färgen då?
vad hade ögonen för färg?

Im dying here :O
2022-11-09

  Emanuel Sigridsson VIP
Jag tänker att alla som möter det här poemet måste förhålla sig till avstånd och rörelse. En text som söker identitet ur ett plågat vara. Här pågår migrationer: från extrovert till introvert, faller på gränssnitt och blanksteg mellan världar.

En form av viktlöshet och skörhet genereras i min läsning. Och när den är som tydligast lämnar orden/ordkombinationer varandra.

Em är vägvisaren och hon tycks gå in och ut på ganska osäker grund, men blir avgörande: ”svikten” för textens subjekt. Det märkligaste i sammanhanget är kanske den färglösa färgens betydelse. Men den sammanfaller med vad har hänt eller inte har hänt.

Men hur som helst bygger textens subjekt ständigt ur Em. Även där verkligheten inte är nog.
2022-11-07

  Lustverket
Ja, vacker.
2022-11-05

  SY VIP
Svävande vackert
2022-11-05

  Örjan Noreheim VIP
Snyggt diktat med ett känslosamt innehåll.
2022-11-04
  > Nästa text
< Föregående

Skatflickan
Skatflickan VIP