Det närmar sig, igen
Mörkret, och ändå ljuset
Oljudet och tystnaden

Psyket upplöses
När orden rullar över bordet
Rullar, mullrar
Ljuder dovt som under vatten
Tiden tränger genom rummet
Nuet skär igenom intet

Ögon möts men kan inte se
Det inre slits ifrån det yttre
Vänder sig längre in, djupare
Aggressiva, vassa tankar tär
Möt mig längst in och led mig ut

För det närmar sig igen
Mörkret, och ändå ljuset
Oljudet och tystnaden