Ingenting är skrivet i sten. En subjektiv känsla eller objektiv verklighet? Inget svar. Hur slutar man söka efter svar? Är detta en feberdröm?

Progression leder alltid till nuet. När är man framme? Det är svårt att inte förgöra allt. Likt klockslag kommer impulsen, alltjämt. En gång i kvartalet måste allt få ett slut, en slutsats om inte annat. Existensen är den mest sofistikerade satir. Skrattretande, skevt. Man blir ju nyfiken. Helvetet är mångbottnat, det får man ge det.

Tvivel och tvångssyndrom, sjukligt gränsöverskridande, psykologisk yrsel. Det är min galenskap. Jag har sagt mig själv: jag har åtminstone fromheten. Men är jag så god? Ofrivillig skada, jo. Men skadan är skedd.