Spela du vind
och berör min kind.

Ljudet från träden mig inte stör.
ty de är det enda jag just nu hör.

Jag vänder mitt ansikte upp mot himmel blå
med små moln som tycks stilla stå.

Där flög en fågel just förbi,
det blir nästan som magi.

Ett barn hörs plötsligt gråta
varför är för mig en gåta.

Någon ropar där, långt borta
är det någon som har kommit till korta?

Men nu hör jag vinden igen
fast denna gång svårligen.

Så många ljud som plötsligt hörs
och mitt huvud av dem störs.

Sch... var tysta och lyssna till vinden
den susar just nu genom linden.

Dess grenar svajar försiktigt upp och ner
och jag koncentrerar mig mer och mer.

Stänger mina ögon och bara njuter
det olja på mina bekymmer gjuter.

Naturen är den bästa vän man kan ha
det var just vad min far alltid sa.

Han hade rätt på alla sätt
på den kan man aldrig lyssna sig mätt.