i min barndom höglästes sagor
 
när jag lärde mig läsa, läste jag dem själv -
dechiffreringen av de älskade sagorna
stärkte läskunskapen, gav djup i livsattityden

det fanns Saga, det fanns Sanning -
bägge står staty i Esplanadparken,
bakom Svenska Teatern i Helsingfors

Topelius själv och de lyssnande barnen
kunde man se levandegjorda
i en staty utanför en annan skola 

Senare i livet kom kunskapen
om människan Zachris, hans insats i Finland,
men viktigast känns ändå Sagorna

Varför då? Sampo Lappelill
i pulkan under norrskensbrand och stjärnors skimmer,
Sanningens brunn,
där till och med den mest respekterade steg ner rättfärdig -
och steg upp ur med en blå lögnfläck vid munnen,
sagan om Björken och stjärnan,
de bortrövade syskonen som tillsammans
lyckades vandra hem igen, till björken
utanför huset, stjärnans ljus i björken

berättelser om hjärtats väg, om sanningen. 

Och jularna i Österbotten,
då man spelade Björkuddens Lottóspel,
jularna i Borgå med julsången Sylvias hälsning från Sicilien
julen i Uleåborg med den vackraste av dem alla:

Giv mig ej glans, ej guld ej prakt 
i signad juletid
giv mig Guds ära änglavakt
och över jorden frid

Zacharias Topelius avled 1898, men hans texter lever alltjämt

2023-01-14   22:51