lojalitetens högsta pris är besvikelse
och med sorg i hjärtat
och köttfärs i hjärnan
ler jag stort och försäkrar motsatsen

jag har alltid haft en fallenhet för att undanhålla realiteten,
en reaktion och ett villkor
för att vara limmet som torkar alldeles för långsamt
och mina armar var alldeles för långa för min alldeles för lilla kropp

för fjärde gången berättar du vad du ätit till middag
och jag glömmer nästan bort att det var du som skulle ta hand om mig
men mina armar växer sig längre
och mitt påklistrade leende möter mina örsnibbar

det hade varit så mycket enklare om jag bara kunde hata dig
i takt med att du glömmer
allt som någonsin varit jag.