Låt mig höra klockan ticka,

om så bara en sekund.

Låta tystnaden mig skicka

ned i dvala för en stund.

Få glömma min namnbricka

med dess värdegrund.

Ber att ögonen får blicka

utan fäste och förbund,

med de sinnen alltför kvicka

att aldrig ge en blund.

Ty ett kall som tjänsteflicka

väcker ingen själs avund.

Inget ger mer skrämselhicka

än samvetets avgrund.