Ibland känns det som jag väntat hela livet
tänkt att jag får och förtjänar bara det som är givet.
Jag tänkte ganska ofta - inte ska väl jag
och tyckte innerst inne att jag var både värdelös och svag.

Se mig för det trasiga jag var
med alla känslor av hat som jag bar.
Redan då utan inre förmåga att räcka till
eller nå upp till dom krav som jag vill.

Jag har lyssnat så mycket till mina dumma tankar
Det elaka, det tvivlande, allt som gör att ångesten i öronen bankar.
Jag vet känslan av att inte hitta ut
och att tänka, det är nog enklare om allt bara tar slut.

Se mig för det trasiga jag var
med alla känslor av hat som jag bar.
Redan då utan inre förmåga att räcka till
eller nå upp till dom krav som jag vill.

Gör vad du vill men kom inte hem med polisen,
det var ord från dig när jag var som djupast under isen.
Jag antar att jag där och då
visste hur dåligt allt fick dig att må.
Jag som bara var barn kunde inget göra,
annat än att med destruktivitet försöka få dig att höra.

Se mig för det trasiga jag var
med alla känslor av hat som jag bar.
Redan då utan inre förmåga att räcka till
eller nå upp till dom krav som jag vill.

Nu i efterhand kan jag förstå
med allt som hände och var, du kunde inte förmå,
något bättre sätt att hålla och stötta mig
än att bli arg och säga du skämmer ut mig.

Allt ont vi skrek och sa åt varandra då
så mycket smärtsamt och hur det fick oss att må.
Tänk om allt gick att glömma
att aldrig mera tänka på och istället drömma
oss bort till allt det där som var bra
strunta och stryk, sudda bort alla åren som inte är något att ha.

Snälla se mig för det trasiga jag var
med alla känslor av hat som jag bar.
Redan då utan inre förmåga att räcka till
eller nå upp till dom krav som jag vill.

Snälla se mig för det trasiga jag var då,
låt oss gå vidare, snälla hör mitt förlåt,
och säg att du förstår.