Elden
den där som brinner till i huvudet
när någon säger
"nej, det går inte" fastän att jag vet att det går
man måste bara
bry sig lite
försöka lite.

Allt verkar vara så svårt,
ni säger att vi går på knäna
och ändå ser jag telefonen i handen på dom flesta,
scrollandes appar minut efter minut
och ingen verkar ha tid
när de förvirrade springer sig trötta om natten
i kala korridorer som
för längesedan borde målats om.
Där personalen helst ser på tv
och direkt springer efter en tablett
i stället för att utreda
huruvida
hon var kissnödig eller hungrig
eller bara
sällskapssjuk först
nej dämpa skiten med en tablett till
så får du se tv ifred
i lugn och ro.
"Det ska vara lugnt på natten"
brukar dom säga
och deras chefer är konstant upptagna
med de där berömda bränderna
för att ens börja i grunden.
Nej, ni är upptagna med att inte agera
och verkar mest slicka rakt uppåt
och jag undrar vems röv som slickades
från vilket håll
för att den där andra
skulle glida in och bli chef
en som inte kan undgå att skapa favoriter
och stället här
är som om tiden stått still
och allting e täckt med ett segt brandsläckarskum
för eldar skulle släckas.
Men vilken eld är det egentligen
som släcks
när saker tystas och ignoreras
när upptaget-lampan lyser
konstant utanför kontorsdörren
när inkorgen blivit viktigare att ta tag i
än att komma med bullar till fikakorgen
eller att ens delta i en rapport och höra
hur dom har det där
på golvet.
Dom som det klevs på för att komma till toppen
toppen av högen med aska
det enda som är kvar
för ni har agerat brandsläckare
i så många år
och varenda jävla eld har brunnit ut.

För vem ska elden egentligen
brinna
när min tid aldrig räcker till
och mina argument klassas som hysterisk kvinna.
Vad ska jag göra för att bli lyssnad på
när jag talar för dom vars
behov anses va för små,
för vem är äldrevården egentligen skapt?

Dom som bor här,
borde inte dom få mer än såhär?
Mer än att kanske riskera
att åka in på sjukstugan
en helgdag eller natt
trots att du önskat att få va hemma,
ända in i slutet,
med din katt.
Borde inte Du kunna få det där droppet
hemma i din egen säng
oavsett vilken hyrsyrra som var i tjänst
just den dagen
och visst borde väl Du få bli lyssnad på
av någon som förstår och orkar höra,
varje gång Du säger samma sak
flera gånger i rad
och visst borde
väl stafettdoktorn självklart komma på hembesök
för att Du ska slippa en slitsam resa till korttids 10 mil bort
och riskera
att aldrig
komma hem igen.

Borde inte äldrevården se bättre ut än det
Vi har,
borde den inte vara Skapt för dom äldre,
men nej,
den är nog inte skapt för någon
i alla fall inte för den som vill räcka till.
Vården verkar mest vara full av
sånna som glömt varför vi är där.

Jag undrar hur länge min låga ska orka
jag känner redan nu hur glöden avtar och torkar
för vem ska elden brinna
om allt vi gör inom vården
aldrig någonsin räcker
för att vinna,
ens ett värdigt slut
för våra äldre
och dom som bara blir sämre,
dom som behöver oss mest
när allt runtomkring dras till sin spets.

För vem ska elden brinna?