De friska vet ej hur det känns

när minnet har nått sin gräns.

Jag undrar om de tänker ens...

på skräcken hos en med demens?

Att ständigt undra var man är

och ropa efter någon kär,

som kanske inte ens finns här.

De döda uppstår ej sådär.

Men det hör till vårt uppdrag

att lätta deras sinnelag.

Vi som finns för dem var dag

gläds över varje anletsdrag,

som inte har någon tendens

till oro i sin existens.

Allt annat är inkompetens

som skapar än mer turbulens.

Fast de har glömt våra namn

minns de känslan av vår famn

som varsamt ror dem i hamn.