Tears in the Rain

Min tid är ute, jag försvinner nu

Försmälter

Jag brinner utifrån och in

Förbränner

Jag skapades med Människa som mall

(undertypen: ”kall och opålitlig”)

nu vänder jag mitt vassa öga uppåt

som sökantenn

men jag ser ingen nåd att hämta där

Min näsa har jag kvar, men munnen var av sten

och den är borta

det är väl därför ingen lyssnar mer

fast mina öron är tentakler som sonderar

Nu hör jag jätten komma

och jag gråter.