Det finns ingenting himlastormande
med hur han tvingar sig på henne
Ingenting vackert
över spruckna läppar

men rött är kärlekens färg,
visst älskling? blodiga kyssar
stör oss inte, eller hur?

Det finns ingenting romantiskt
över sättet hans kalla ögon kräver henne
eller hur en röst sakta kvävs av en annan
Det kallas inte lycka
när knytnävar gömmer sig bakom
trappor och dörrar
för att sedan trösta, släta över

förlåt älskling, förlåt
jag menade inte, jagälskardigjagälskardigjagälskardig
förstå det snälla förstå mig, jag ville aldrig skada dig

Ord har nog sällan låtit så tomma
och meningslösa som just då
När hon sitter omfamnad
av sina egna armar
och ber lungorna andas försiktigt

jag tror gud har bomull i öronen, det tjänar nog ingenting till att be
men vi har ju varandra eller hur? tills döden skiljer oss åt, visst älskling?
döden. glöm aldrig det.

Det finns ingenting kärleksfullt
överhuvudtaget
just nu