nu regnar det igen
och det öppnar upp mitt blodflöde

så jag kan sitta här inne i timmar
med rent samvete och bara vara själv
aldrig mer vilja gå ut
någonsin


inga påtryckningar kommer med regn
inga måsten och ingen ordning
bara vågor med vatten som sköljer över gatorna
torgen
människorna
och har man tur
så kan regnet få färgen att rinna av
få ansiktet att falla av
och få ögonen att imma
och få hjärtat

att sluta brinna


men de lättar alltid dessa befriande och
icke krävande lågtryck
och det torkar alltid
dessa våta fläckar över dränkta sorger
och det rinner alltid undan
dessa rasande floder
av stillsamma tankar

rinner undan
tar med sig stormen
och lämnar allt i ett kaos
av mojnande minnen