Hemma utan dig är ingenstans, Fjädrarna i mina kuddar dansar inte på samma sätt som förut. Men jag är inte sonen som kom hem, även om det varit så, så stod inte fadern med öppna armar. Faderns armar är korsade, erhållande alla känslor inuti

I en stund gjorde jag dom vacker, kan du inte se det? Jag gjorde dom vackra. Sonen som kom hem fick lyckan, men dottern fick helvetet. Limbo, inte sju dagar utan för all tid. I mellan två världar försöker jag finna balans, jag försöker få två hjärnhalvor att återfå sin kontakt, kontroll

Men jag använder silvertejp, inte den perfekta hudvävnad att kött och blod som kroppen så desperat försöker återskapa. Låt mig komma hem fader.