En konstig dag med allt på sned,
där klockan tycks ha stannat helt och hållet.
Men trots kaoset inom mig själv,
så hoppas jag på en återförening som gör allt gott igen.

Efter en lång resa, med världen som mitt hem,
känner jag äntligen hur hjärtat slår lite lugnare igen.
Vinden blåser genom mitt hår,
och jag tänker på allt vi har att berätta varandra.

När vi återförenas, och möts igen,
då finns det inget som känns mer rätt.
Vi omfamnar varandra, med öppna armar,
och jag känner att jag är precis där jag ska vara.

Så här står vi nu, tillsammans igen,
och jag vet att vi kommer ta oss igenom allt som kommer vår väg.
För även när dagarna känns konstiga och allt verkar snett,
så har jag min familj, och det gör allting rätt igen.