C - 2014

befria mig från röster

de fångar som älskat poesi,

befria mig från taggarna

det som trots trots plöjer
förföljer och förstör

m,

ruinerad mitt
kärnan,

sov ande skelett och
befrielse
skelett

isen brast,

häver sig

m,

m,

en dag ska statyerna
vilande skulden vid strändernas fantasier
om vass och vacker sand, lekfulla små hus

och jag räcker inte till, även om jag bad att bli befriad
vet inget om betydelselöshet, tvärt om
jag var en simpel form av kontraster
och jag kastar mina pensels spjut mot den
som vill leva i konstnärens andetag
vet inte om jag minns
gör du? trädgårdens trappor där vi färdades bland dofter
vackra statyer och två låsta garage fyllda av gamla leksaker
för en annans barn
men längst uppe i trappan fanns hon
för att möta
oss
när det blev dags
överväldigades vi av hennes ensamhet

trösterika ringblomma, en av dess slutna timma, stulna timma, näckros
näckros
rädda mig
håll dig ung
jag väntar
som krupit mono-karuseller, kära i hela jorden, men du ser så torr ut
torr
torr
som allting är och har varit här, blod
längs gatan och ansiktet
i dina ögon som stelnar när bladen krupit ihop
inför vad de stela kisälvorna gör rubinpulversylt
som krossar ut de vackraste snäckorna till pulver
för en serietidning på isens strand som var okänd månen
urgamla stjärnorna som föll i oss och var nära de gamla den natten,

Jag har förstått att det är nåt som står i vägen för att allting inte ska vara såhär, jag är underligt nog en person som vill tro att allting inte alltid måste växa upp och förändras till någonting mognare

Stannar ibland upp när jag ser en annan dimension, det kan vara att titta upp mot gatlyktorna när de snöar eller regnar, tar av mig mina glasögon eller inser att vart jag än vänder mig när jag gnuggat mina ögon kommer alltid vara att ljus spricker in i min hjärna