Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
För många år sen skrev jag den här. Hittade den någonstans undangömd. Förr i tiden skrev jag aldrig. Bara när jag var som mest nere. Märker själv att jag var mycket yngre då.


Dagslända

Min ensamhet den börjar kännas
En tomhet fyller mig alltmer
En smärta som i min själ börjar brännas
Ljuset syns inte mer

Jag kanske på andra ställen bör söka vänskap
Ett husdjur jag kanske skaffa mig bör
En dagslända som skulle göra mig sällskap
Som lever tills jag dör


Fri vers av Exi
Läst 451 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2006-08-12 15:46



Bookmark and Share

  aol
en sån djup fin dikt som lätta vingslag
2007-06-26
  > Nästa text
< Föregående

Exi
Exi