På rad står träden
aveny på grusstigen,
truism med kitsch ...

Då står det där nu
färger som inte ger sig,
klargröna toner

från sköna liljor
sloknande av nedskräpning
moloken april.

Slutligen mot jord
i grund och botten
resliga och ståtliga.

Våld upphör väl snart
och sedan, vad händer då?
Hit dit du kommer.

En lilja i krans
en bild mer än sakläge
blom i sommarfrist.

Slutligen en höst
säger den vi ses igen
liljan säger det.

Den talar intill
gycklet på stadens parktorg
över ditt och datt.

Så går den igen
uppenbarar sig
för Vedhals ovett

näktergalen gnyr
utan vårkänsla över
idiotslagen - vintern.