Ett nytt lågtryck
drar långsamt in.
Allt värker som ett omen.

Du vankar av och an
som ett fångat djur.
Din bur är vardagsvelodromen.

Positiva joner
laddade med negativitet.
Vi söker skydd men ej tillsammans.

När dörren
slår igen bakom dig
får vi lättare båda två att andas.

Du flyr ut i det vilda,
blir ett med naturen.
En tiger i rovtörstig dans.

Din trogna drabant
töms på allt annat,
kvar blir blott vindens resonans.

Ur din åskledarstrupe
stegras ett crescendo 
som når kulmen i ett vildmarksskri.

Du son av Sibirien
och tundrans rus,
släpp din plågade själ helt fri.