Jag har svårt att tala om fågeln
Varje ord bränner mig

Fågeln som jag träffade i buren
Där han blivit fri
Vingarna fallit
Han sjöng så vackert
Skadad men tillfälligt hel
Varm

Utanför buren flög han sig trasig
Sången tystnade av alla vita pinnar
Hans färger bleknade bakom molnen
Förblindade de klara ögonen
Precis släppt ut ur buren igen
Buren där han torkat och tömts
Då jag fick i uppdrag att köpa mjölk med honom
Han var en vinglös som flög
Men jag skulle hålla honom nära och nere
Bara efter några meter störtade han och kraschlandade på grannarnas tomt
Han rullade runt och spelade död
Jag stod bredvid och såg storögt på
Fanns liv i en så sargad kropp?
Så lockade vita pinnen honom till nytt hopp
Han flög över häckar och över bilar på gatan
De lämnades med krossade glas
Jag skar mig på skärvorna han lämnade efter sig
Ärr i själen
Kände ansvar, skuld
Jag skrek: ”Snälla kom ner, obevingad och hel!”

Han landade på lyktstolpen bredvid affären
Affären som blivit en deal för honom
Slutligen släppte han taget och föll mot mark men in i dimmorna
Jag fångade honom med mina händer,
och uppdraget ändrades

Jag skulle locka honom med mig
Stänga in i mitt flickrum
Mellan fyra dörrar
Han kunde sjunga där
Så vackert
Som i buren
Glittrande ögon
Jag var bara ett trängt barn
Men han var en fångad fågelunge

Den vinglösa kunde inte stanna nere
Jag tvingades hålla honom i mina händer
tills de tog honom
Jag såg hur ögonen dog och han föll kall till marken
Han begravdes i mitt hjärta

@ Malin Tyberg