Höra vågornas rytm som en vind inåt land
se solens ljus segra över månen och natten.
Här skulle man bo ett par månader i sommar.

Där i en gråmålad träbod med små fönster,
som vetter åt havet möter vindar, som ändrar riktning, att ens små diktade verser måste bli enkla
och naturtrogna samt allvarsamma av ensamhet.

Här i den grå boden skulle jag bo för att fördjupa mig i filosofi och mystik i äkthet och närhet till alvarsmarken, som synes och hörs i orfiska övertoner från ljuset över det tidsliga
här och där emellan.

En tid med en luft fylld av minnen
osedda på håll blir de oböjda och böjda
adjektiv - mimetiska, agglutinerade till substantiv
ändrar de riktning från 1900-tal till 2000-tal.

En nominalfras så är det grå huset nu ett litet sagostycke med musor från jordiska innanmäten.

Ett hav med blåeld öppnar perspektiven
universellt och enskilt
enkelt och komplext
i gemenskap med vartannat
och årstiderna.

Den grå historiska färgen får syn på det massiva blå
till strandfåglarnas omen om mat och regn.

Jag är för mig själv en stund, och det gillar jag,
men med en sådan avsky för den avskyvärda änglamakerskan, tänker jag, att ett hav inte är ett badkar.