Vet du vad jag tror, jag tror att hjärnan bitvis
var sönderrökt.
Den empatiska delen verkade vara ganska intakt,
eller?
När jag tänker efter,
var nåt märkligt med empatin också.
Den kändes lite konstgjord vissa gånger.
Det var som att jag hela tiden behövde
bekräfta och uppmärksamma alla de empatiska handlingar som gjordes.
Gjorde jag inte det, för att jag inte såg allt eller faktiskt inte
orkade ”spela teater” alla gånger, blev det ofta en sur och lite kränkt min.

Och den där lättkränktheten.. herre GUD!
Jag har ett långt tålamod med människor, men när det
kom till att bli kränkt av helt ologiska saker, höll jag på
att få ett frispel.

Det räckte med att jag ställde mig upp lite hastigt från
skrivbordet som jag pluggade vid och snabbt gick mot min
ryggsäck som stod i hallen, för att hämta en penna.
Den lilla handlingen kunde tolkas som att jag
var sur eller förbannad, när det tvärtom inte
fanns en enda tanke på att vara arg.
Jag var förmodligen bara väldigt fokuserad.

Men det kunde få honom att känna sig kränkt
för att han trodde att jag var arg på honom.
Då kunde han följa mina rörelser och steg med blicken
och titta på mig som att han sett ett spöke.
Han påminde lite om en surikat som stod
med tassarna i vädret som stirrade rakt ut.

Det skapade irritation.

Det är okej att det händer några enstaka gånger,
men när det tillslut blir ett beteende att ”spela” kränkt
orkar jag inte.
Hur kan man ta illa vid sig av att man går från A - B
för att hämta en jäkla penna i sin ryggsäck?
Helt obegripligt.
Men det var just det, att det kändes så udda.
Blev han verkligen kränkt eller spelade han bara kränkt,
för att aktivt ge mig dåligt samvete?
Kanske var det därför jag blev så irriterad?
För att det var oäkta, för att det alltid fanns en baktanke?

Vidrigt.
Många gånger kände jag en avsaknad av äkthet.
Mycket kändes ofta konstlat.
Bara tanken på alla konstiga beteenden får mig
att implodera.

”Den snälle”
”Den omtänksamme”

…

som kör vårdlöst på vägarna
när det finns passagerare med
i bilen och förlorar nästan körkortet.
Och bagatellisera det hela.

Nja.. jag vet inte hur snäll man är då.