Äter macka med för mycket dijon
Krämig ost
En vecka sedan jag blockade dig
Ångrade mig sen
Fast det kommer gå över
Är du på apparna redan, över mig och under någon annan
som de sjunger
Saknar din röst och alla what-ifs
Mest det oskedda,
så orörbart i sin perfektion

Futilt,
hittepåande

Alla jag känt så här
sörjer jag, jag vet det nu
Alla har de,
om givet mitt tillstånd över tröskeln,
sträckt en hungrig näve in i min själ
Tills jag stänger ner
Men det finns så mycket, så många fler...
Finns i sjön och jag har slutat bada för länge sen
Ägnar mig enligt tarot-läsaren åt för mycket
future thinking

Vad annars finns, än att
ledsna bakåt eller trilla framåt

Vill ringa dig, mormor
Berätta om allt och inget
mest höra dig
också
Skapar en spellista tema: denna ensamma kvinnas Brutna Hjärtans Klubb
Alla jag vill lyssna till försvinner
Vem lyssnar på mig
Åh självömkan svep din offerkofta tätare

Bör rensa bohaget, snubblar genom gångar och
tvättställningen alltid...
Full
För mycket tid att tänka;
är tunnlar egentligen portaler
Har ljuset en dragning in i
nåt annat
Snörvlar av en försommarförkylning
Köper vin via kurir (mamma)
och fnissar åt att det är tisdag

Är dödsallvarlig inför allt annat

En bris in genom köksfönstret
Bladen så gröna älvlika i kvällsljuset
Sommartröskeln
En tjuvande skata i trädet,
håll i matsäcken
Ögonen så kliiga
Allergisk
mot allt

Är det världen eller är det jag

Dotterns nya baddräkt glittrar
Ner i kalla vattnet, upp igen
Skrik dig rakt igenom det
Det finns en släkting som bryr sig om dig
på stranden; värme,
och en macka som rensar bihålorna

Nu börjar ljuset