Så fort hon slagit sig ner i lugn,
Och ro börjat infinna sig
Då kommer Längtan

Först viskar han tyst
Sedan drar han försiktigt
I hennes ena tröjarm

Han pekar långt bort och säger
-Se!

Där borta är staden ljusare
Tallarna växer sig högre
Och floden flyter fram med större kraft

Hon vill inte titta
Hon lägger händerna för ansiktet
Men känner ändå doften

Och Längtan börjar att tala högre
Han stampar otåligt på stället
Tar hennes hand och drar henne

Hon måste öppna ögonen för att inte snava
Och sedan är det för sent
Nu kan hon inte sluta ögonen

Längtan ökar på stegen
Han behöver inte dra i henne
Han behöver inte övertyga henne

Hon rusar fram
Bryr sig inte om att snubbla
Hon vill bara hinna fram
Först.

Andfådd är hon nu
Mitt i det nya vackra sätter hon sig
men kastar en blick över axeln

Långt bort i fjärran ser hon honom
Han är inte snabb,
men ihärdig

Hon vet att han kommer att nå fram till henne
När lungorna har återfått sin kapacitet